okej, jag ville inte ens vakna idag, inte ens kliva upp ur sängen utan bara ligga här tills jag vet inte när. Men, jag vaknade av ett sms från nina jarebrink angående skorna och att dom skall hämtas näsa vecka. Så jag fick faktiskt lite energi för att leva, och gick till köket och gjorde mackor och kaffe.

Åker till min mamma på fredag och hoppas på att min man kan ta ledigt, annars får jag åka själv.. Visst finns det inte mycket att göra men jag behöver honom vid min sida även om jag inte kommer vara själv. Jag behöver honom och någon vid min sida hela tiden. Jag tror inte att det finns någon som förstår, kanske för att jag inte vill prata om det då alla ska komma med onödiga åsikter när jag bara vill att någon skall lyssna. Sen hatar jag att visa mig sårbar, och när jag har gjort det känns som att ingen tar det lika allvarligt som det är.. för mig alltså.

Jag har ingen tid till något längre. Jag tränar fyra gånger i veckan, jobbar förhoppningsvis en gång i veckan och där ska jag klämma in calle och andra. Hittills har jag fått åka till söder efter varje träning jag haft för att kunna träffa honom och få umgås i åtminstone några timmar. Han jobbar varje helg, så därför kan vi bara umgås på kvällarna och, om han har tid, på dagen. Anledningen till att jag inte går ut längre är att jag helt enkelt inte tycker om det eller har råd. Jag bor heller inte i skarpnäck längre, vilket var mycket flexiblare till alla er in the 128 crew, vilket gör mig så otroligt lat att ta mig någonstans.
Ni ska veta att jag saknar er otroligt mycket, men jag kan inte dela på mig och jag vet att ni tycker jag är en dålig människa som inte kan "prioritera" rätt. Förlåt, men, det är så det är nu och jag kan inte ändra på mig själv.

peace, love & icecream