Innan jag träffade calle som jag föll för, och då fått kalla honom min allra första pojkvän, så trodde jag att den s.k "pojkvänströjan" skulle vara en college-tröja (bokstavligen ett tryck med det amerikanska college pojkvännen gick i, fast svenkt eller nåt.. klurigt..) som var så stor att man kunde sitta på rumpan med uppdragna knän och ändå kunna häva tröjan över knäna och ha ett litet mellanrum mellan stora vita ullsockor och tröjans kant. För det har dom på film ju.

Först var det en liten besvikelse över att calle inte ägde någon xxxxxxxl-collegetröja, men när jag fick låna en färgglad hoodie av honom efter några av de första nätterna vi sovit tillsammans, så höll jag kvar i den i flera dagar! Den var inte speciellt "xxxxxxl"-ig, men den var tillräckligt stor för att kunna gosa in sig i. Och on the top of it all - den doftade så himmelskt gott. Den doftade man, pojkvän, och den där mysiga doften som finns i den lilla gropen där mage och bröst förenas fanns på heeela tröjan. Jag luktade på tröjan varje dag tills jag tråkigt nog lämnade tillbaka den till dess ägare. Jag minns dock doften från tröjan bara jag tänker på den, det liksom fastnade i mina näshår =)

Nu ligger jag på mitt rum i kalla och stillsamma trollhäcken och har på mig en pojkvänströja. Den här gången en annan som desvärre har attakerats av min "jag har inte duschat på en vecka"-svett. Fast vänta nu - i luvan finns den där grop-doften! HAPPINESS!

pojkvän utan pojkvänströja