Känns som att hela min barndom bara tas ifrån mig. Först mamma som flyttar och vi lämnar lägenheten i skarpnäck som jag växt upp i, sen slutar man skolan och måste kastas in i vuxenlivet på en gång. Och nu ska ännu en plats där jag växte upp på försvinna för gott.

Jag har så sjukt fina minnen från vattlång, det finns inte på min världskarta att aldrig mer kunna basta, åka pulka, bada i ån, dricka rödvin och spy bakom huset, ligga i soffan och slappa i morgonrockar, leka mörkagömma, ha dubbla syskonbråk, äta nybakta finska piroger, spela kort i köket, hitta på egna lekar, berätta om jesus och fikonträdet etc.

Jag saknar dig tolvanen.

---

nu ska jag titta på ullared.